Familjen CARLSONS släktkrönika
Anders Persson (1685-1750), Mormors farmors farfars morfar.
Anders Persson (1685-1750). Äldste son till Per Kraft. Han föddes i Rickleå.
Han läste 1696 och fick vitsorden LIB, läser i bok och LHK, läser hela katekesen. En begåvad gosse. Han gifte sig 1710-1711 med Malin Larsson (1691-1742) i Sikeå. Anders övertog inte sin fader Per Krafts hemman som brukligt var utan han flyttade till Sikeå. Man kan också fråga sig varför Anders inte uttogs till krigstjänst. En orsak kan vara att Anders gifte sig till ett hemman med bara döttrar, ingen son fanns som kunde ta över. Det var viktigt att hemmafronten kunde producera jordbruksprodukter. Någon måste kunna sköta hemmanet. Därför fanns många som var uttagna till soldater men hade hemmansbruk. När rotebönderna (de bönder som tillsammans hade det fulla ansvaret för en soldat) inte kunde hitta någon soldat att leja, fick någon av bönderna träda in oftast efter lottning med de andra. Vid tidpunkten för giftermålet var Anders svärfader Lars Andersson (1665-1740?) drygt 45 år. Om han klarade hemmanet vet vi inte men det ansågs väl att Anders behövdes; kanske var det därför han valde att flytta till Sikeå. Anders och Malin fick sex barn den äldsta en dotter Malin Andersdotter (1712-1793). Anders övertar hemmanet, på ¼ mantal 1727.
Anders föddes under den längsta fredsperioden under 1600-talet. Han var 14 år när det Stora Nordiska kriget bröt ut år 1700 och som varade i 21 år. Anders var själv aldrig soldat men upplevde krig under 25 år, mer än 1/3-del av sitt liv. Kriget innebar stora påfrestningar för Västerbottningarna. Från 1699 las tunga krigsskatter över länet vilket höjde skattetrycket till en dittills inte upplevd nivå. Soldater togs ut långt utöver det ”kontrakt” (på 1056 soldater) som fanns mellan länet och kronan. År 1717, året innan Karl XII:s död, nödgades man ta ut 18-åringar och hemmansägare. Skördarna var också ihållande svaga; 1700-talets två första årtionden blev de sämsta man upplevt under århundradet. Mot slutet av kriget drabbades länet av upprepade ryska överfall, som man inte hade militära resurser att stå emot. Umeå brändes exempelvis 1714, 1720 och 1721. Även Bygdeå socken drabbades av dessa härjningar.
Anders hade turen att inte bli soldat. Men det blev hans svåger Lars Jonsson (1680-1715). Han ägde Sikeå 5 som var på ¼ mantal. Hemmanet var ett av tre hemman som delade på soldatrotet nummer 38 Lustigbus. Det beskrevs ha ”God skog, något mulbete,svaga ängar och åker, gott notfiske”. Lars Jonsson var gift (senast 1700) med Anders syster Anna Persdotter (1682-1776) som var Per Krafts äldsta barn. Hon föddes i Rickleå och läste 1694. Fick omdömet LIB, läser i bok. ”Min guddotter” finns noterad av prästen i husförhörslängden, troligen Jakob Burman, kyrkoherde mellan 1685-1723 i Bygdeå pastorat. Det var brist på soldater efter att flera uppställda Västerbottens regementen utplånats först ett vid Poltava 1709, sedan ett nytt vid Neumünde och Reval under 1710. Endast 18 soldater återvände till Västerbotten 1711 av det senaste uppställda. Annas make Lars Jonsson Lustigbus mönstrade 1712 (lejd 1711) hade hemmansbruk och var ende bonde på hemmanet och står därför ”hemma i landet”. Men 1715 tvingas de flesta som har hemmabruk söderut och de flesta kom inte tillbaka i det av Karl XII alltmera meningslösa krig. Han dör som soldat Lustigbus den 23 maj 1715, troligen i Stralsund. Anna dör 1776, 94 år, hos sin dotterdotter Ingeborg Johansdotter i nybygget Graffors (några kilometer utanför Åkullsjön). En annan dotterdotter gifte sig med Annas broder Per Wippas äldste son Per (1722-1792).