Familjen CARLSONS släktkrönika
Bureätten
| 1200 talet | |
| Nils Fartegnsson | |
| Fale (Fartegn Unge) Bure dy. Lagman | |
| 1300 talet | |
| Fale (Fartegn) Bure dä. Landsdomare | |
| Herse Fahlesson Bure, Hövitsman. 1350 - ? Gemål Olofsotter | |
| Olof Heresson Bure, Bonde, 1380 - | |
| 1400 talet | |
| Olof Olofsson Bure, Bonde, 1420 - ? | |
| Anders Olofsson Bure, Bonde 1460? - ? |
|
| Herse Andersson Bure, Bonde 1490? - 1549 Gemål Margareta Jönsdotter Tuvan |
|
| 1500 talet | |
| Cecilia Hersedotter Bure, 1520? - Make, Hans Andersson, Bonde nämndeman, köpman - 1582? | |
| Mariet (Marjeta) Hansdotter 1555? - (1628) Make Mats Öndesson, Bonde Nämndeman 1550? -(1624) | |
| Nils Mattson, Bonde 1580? -(1644) | |
| 1600 talet | |
| Arvid Nilsson, Gästgivare, Öndebyn 1622 - (1704). Gift 1656 med Margareta Ersdotter 1626 - (1704) |
|
| Karin Arvidsdotter 1677 - 1757 gift 1707 med Arfid Jöransson 1688 - 1721? |
|
| 1700 talet | |
| Arvid Arvidsson, Bonde. 1709 -1775 gift 1732 med Malin Anderdotter 1712 - 1793 |
|
| Sonen Anders Arvidsson 1735 - 1795 se vidare Anders >>>>> |
|
Bureätten är sedan 1600-talet en kollektiv benämning på familjer som på mans- eller kvinnolinjen härstammar från en släkt i Bure i Skellefteå, nuvarande Bureå. Avkomlingar till Bureätten kallas vanligen Bureättlingar. Vi räknar också oss till den släkten.
Johan Bure företog 1600–1601 en omfattande resa i de norrländska landskapen för att inventera fornminnen. I samband med resan besökte han ett stort antal släktingar på mödernet, som han intervjuade om deras gemensamma ursprung från den välbärgade sälfiskaren Herse (Härse) i Bure, från vilken Johan Bure skulle härstamma i sjunde led. Han utvecklade på grundval av detta omfattande släkttavlor av Bureätten
Vid ett besök i Sköns socken i Medelpad blev han bekant med legenden om Fale hin unge i Birsta, som skulle ha räddat en kungason, och vars medeltida gravsten fanns på Sköns kyrkogård.
Enligt Johan Bures version av legenden från Skön påstås Fale hin unge under Slaget vid Älgarås 1205 ha räddat Erik, Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin gård i Medelpad och sedan för större säkerhets skull fört honom över till Norge. Jämte sin skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge, tog ånyo vägen över Norrland, där han uppviglade norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. (Notat: “En möjlig Arn”). Till belöning fick Fale av Erik Eriksson ett ärftligt adelskap med en krökt, väpnad arm som sköldemärke, samt i förläning Medelpad, Jämtland och halva Ångermanland. Han ska ha byggt en borg i Skön, som sedermera blev Sköns kyrka.
I samtida källor finns emellertid inga uppgifter som stöder allt detta. Berättelsen om den yngre Fale innehåller för övrigt så pass många allvarliga historiska felaktigheter att dess dom redan genom dem är fälld. Något samband mellan den Fale som kopplats till gravstenen (av utformningen att döma från 1300-talet) på Sköns kyrkogård och Johan Bures släkt i Västerbotten kan inte påvisas.
Släkten har frambringat flera i den svenska stormaktstidens kyrko- och lärdomshistoria framstående män, däribland den månglärde Johan Bure (latiniserat Johannes Bureus), en av 1600-talets portalfigurer. Han anställdes av Kung Karl XI som lärare för sonen Gustaf Adolf, och dessutom utsågs Bureus till både riksantikvarie 1609, Sveriges förste, och 1611-34 var han anförtrodd vården av Riksarkivet och konungens bibliotek, idag Kungliga biblioteket. (Ur Wikpedia).
Vi har I vår koppling till Bureätten utgått ifrån den antavla som landsarkivarien Thord Bylund i Härnösand gjort för förre landshövdingen Börje Hörnlund och som startar med landsdomaren Fale (Farteign) Bure, född någon gång I mitten av 1300-talet.
När det gäller Öndesläkten (spec. nämndemannen Matts Öndesson) har vi följt den logiska kronologi som K-O Åhman m.fl. gett utryck för i tidskriften Åtabak nr 2/2008.
Vi kommer att utveckla skrivningarna för de enskilda personerna successivt.